Historia

Historian kring Värmlands konstnärsförbund

Värmlands Konstnärsförbund 1919 - 1999, 80 år

Den 2 mars 1919 bildades det Värmländska Konstnärsförbundet.

Det var den sedan länge för konsten och konstlivet engagerade Wenzel Björkhagen, journalist och konstnär (anställd på Karlstads-Tidningen sedan 1913) som blev drivkraften till bildandet av ett nytt organ som skulle visa sig kunna samla och engagera konstnärerna i Värmland. Dock hade sedan länge Rackstadskolonin funnits som redan blivit ett begrepp inte bara inom Värmlands gränser utan också i konstlivet i landet i övrigt. Rackstaskolonins medlemmar kom att inspirera många konstnärer bl.a. en ny konstnärsgeneration som kom att framträda under 1920-talet. (Läs här vad Sven A Melin skriver om Björkhagen)

Så den 2 mars bildades det Värmländska Konstnärsförbundet vid ett sammanträde i Karlstad med eldsjälen Wenzel Björkhagen som initiativtagare och ett tiotal konstnärer hade ställt upp bl.a. Ragnar Bengtsson, Kristinehamn, Alfred Ekstam, Mangskog, C. Einar "Figge" Fredriksson, Stockholm, Vitalis Gustafsson, Säffle, Knut Hallgren, Stockholm, Paul Nilsson (Piltz), Lekvattnet, Per Tellander, Vitsand, Gustaf Thorsander, Brunskog, Hilding Werner, Stömne.

Wenzel Björkhagen blev ordförande, en ställning som han behöll till sin död sju år senare. Till styrelsens sekreterare valdes konstnären Bror Lindh och till kassör och klubbmästare konstnären Gustaf Thorsander.

Målet för förbundet verksamheten skulle vara "att stödja och främja den värmländska konsten och dess utövare och därför skulle årligen anordnas en samlingsutställning i residensstaden", skrev Wenzel Björkhagen i Karlstads-Tidningen i referatet från sammanträdet.

Enligt de stadgar som antogs planerade man en omfattande verksamhet såsom att anordna "separatutställningar, förbundsutställningar inom och utom landet, utställningar med arbeten av förtjänta skandinaviska konstnärer samt minnesutställningar". man ville även satsa på en publik verksamhet med pedagogisk inriktning på föredrag, diskussioner och publikationer.

Efter Wenzel Björkhagens död 1926 (han avled i sviterna av en olyckshändelse) stod plötsligt Värmländska Konstnärsförbundet utan sin ordförande och ledare, det var utan tvekan Wenzel Björkhagen som var Värmländska Konstnärsförbundet, när han kallade på medlemmarna så ställde de upp.
Vid Björkhagens död hade förbundet ca 20 medlemmar, mestadels unga konstnärer och Wenzel Björkhagen gladde sig mycket om han kunde sälja ett konstverk åt någon av förbundarna. Det var inte så lätt att försörja sig på sin konst vid denna tid och Värmländska Konstnärsförbundet betydde mycket för sina medlemar.

Verksamheten inom förbundet var till största delen att anordna utställningar (även om man hade större visioner enligt de stadgar man antog vid starten), så det första man gör 1919 är att förbereda en större utställning som också blev av den 22 november i Rådhussalen i Karlstad, där nästan samtliga medlemmar deltog, Wenzel Björkhagen som också var journalist gav utställningen ingående recension i Karlstads-Tidningen.

Under åren fram till 1926 ordnade man flera förbundsutställningar dock ganska oregelbundet, men som sagt förbundet fick ändå en stor betydelse för sina medlemmar då det under denna tid var mycket tunnsått med utställningar mm. och framför allt var just kamratskapen inom förbundet betydelsefull.

1926 står förbundet utan ledare och bl.a. den stora utställningen som man planerade till 1927 är i farosonen. Det gällde att finna en varmt konstintresserad efterträdare och då letar man efter en person som inte är konstnär, utan mer en organisatör (en bra idé, red. kommentar) och man vänder sig till häradshövding Torsten Nilsson.

Torsten Nilsson accepterade utmaningen och fick genast ta itu med den stundande utställningen av värmländska konstnärer. Värmländska Konstnärsförbundet hade fått i uppgift att ansvara för utställningen av värmländska konstnärer inför den av Karlstads fabriks och hantverkförening planerade industri och hantverksutställning. Utställningen som blev av i Tingvallaskolan, blev en generalmönstring av den värmändska 1900-tals konsten och kom att betyda mycket för de värmländska konstnärerna framför allt då den blev mycket uppmärksammad även utanför värmlands gränser, man kan läsa recensioner bl.a. från Stockholms-Tidningen och Göteborgsposten.

Omkring 30-talets mitt började man diskutera att ombilda Värmländska Konstnärsförbundet till en allmän värmländsk konstförening och uppfattningen inom Värmländska Konstnärsförbundet var nästan enhälligt för en ombildning men man ansåg att det var viktigt att bevara Värmländska Konstnärsförbundet organisatoriskt inom den nya organisationen (enligt Nathan Johnson var dåvarande chefsredaktören Gösta Elfing stor förespråkare av denna ombildning, man förstår av detta att förbundet hade vid denna tid en stor betydelse) .

Den 19 maj 1936 hölls på Stadshotellet i Karlstad konstituerande sammanträde där 25 personer deltog. Värmlands Konstförenings första styrelse såg ut som följer:
Häradshövding Torsten Nilsson, Karlstad, ordf.,
Professor Helge Kjellin, Karlstad,
Doktor Erik Kjellgren, Arvika,
Häradsskrivare Helge Stenberg, Karlstad, sekr.,
Doktor Carl-Eric Strandman, Kristinehamn,
Folkskollärare Nathan Johnson, Karlstad,
Redaktör Gösta Elfving, Karlstad,
samt Redaktör Elof Janson, Karlstad.

Från konstnärssektionen konstnärerna:
Fritz Lindström, Arvika,
Bo E:son von Zweigbergk, Stockholm,
Oscar Jonsson, Karlstad,
Arne Kilsby, Visnums-Kil.

Arbetsutskottet utgjorts av
Häradshövding Torsten Nilsson,
Konstnär Oscar Jonsson
samt Överlärare Gustav Starck, tillika föreningens intendent och kassaförvaltare.

Efter detta var inte Värmländska Konstnärsförbundet sig likt, nu var det konstföreningen som utförde nästan allt som förr utfördes av Värmländska Konstnärsförbundet men verksamheten breddades och man vände sig till allmänheten på ett annat sätt än förut.

Det nya namnet blev "Konstnärssektionen inom Värmlands Konstförening" och skulle så heta fram till 1984 då tar man tillbaka namnet Värmlands Konstnärsförbund (Värmländska Konstnärsförbundet).

Tommy Bergström