Ateljébesök hos Henric Westlund, Ransäter
Henric bor mitt emellan kyrkan och hembygdsgården i Ransäter, på andra sidan vägen ligger Geijerskolan och Erlandergården.
Det är med andra ord en by fylld av musik, konst, politik och stark hembygdskänsla. Sin ”riktiga” ateljé har han i ett torp i
Östra Ämtervik men idag träffas vi vid köksbordet där hemma, utanför ligger vidsträckta fält.
Henric har bland annat fått sin konstnärliga grund på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1999-02) och på Konsthögskolan Valand i Göteborg
där han var klar med sin magisterexamen i Fri konst 2005. Bror Hjortstipendiet för unga tecknare som Henric fick 2003 var starten för en period med mycket tecknande.
Bland annat en serie bilder som han tecknat till folkmusik. Själv spelar han dragspel och är en av tenorstämmorna i Sunne kyrkokör.
Henrics senaste offentliga uppdrag var verket ”I ett hus vid skogens slut” som kom på plats 2016 i ett väntrum i det nya operationshuset på Centralsjukhuset i Karlstad.
Sedan januari 2017 undervisar Henric på Kyrkeruds folkhögskola i grafik, skulptur och teckning. Det är inget nytt för honom att undervisa, under ett antal år var han ansvarig för kursen skissteknik 1 på Karlstads universitet.
Just nu arbetar Henric med verket ”Allt mellan himmel och jord”. Han hämtar ett knyte och vecklar upp, fram kommer ett organiskt moln snidat i lind.
Beroende på från vilket håll du tittar så förändras formen, det lockar till beröring. Till molnet hör en lång späd stege, den väcker frågan, räcker stegen till för att vi ska nå vårt mål?
Verket kommer att medverka i en performance med ”Jordensalt” (Jenny Davidsson dansare, Hans Kvarnström präst) i början av hösten 2017.
Hur kommer det sig att du börjat snida i trä?
- Bakgrunden är en resa till Irland för några år sedan. Där fanns massor med Lunnefåglar. Min sambo Lena blev förtjust och ville köpa en souvenir föreställande en Lunnefågel.
Nej, men en sådan kan jag göra! svarade jag. Men det visade sig att det inte var så lätt.
Nu finns emellertid fågeln, snidad i päronträ med titeln ”Ära vare Gud i höjden denna har jag gjort i slöjden”, på hedersplats i vardagsrummet och Henric har fortsatt att snida.
Hur skulle du beskriva ditt skapande?
- I mitt skapande är naturen och musiken ständigt närvarande. Tematiken moln och öar återkommer, där finns ju också formmässiga likheter. Med min konst hoppas jag kunna sprida värme och föra tankarna mot det ljusa och mirakulösa i tillvaron - även om livets vägar ofta upplevs som slingriga. Konsten befinner sig i skärningspunkten mellan himmel och jord, det finns en andlig koppling.
Ur en gammal förbandslåda plockar Henric upp former som väcker nyfikenhet, de är tillverkade i lera, kanske kommer formerna att snidas i trä så småningom och sättas samman till ett stort verk…
21 juli 2017
text och foto: Annika Eriksdotter
Det är med andra ord en by fylld av musik, konst, politik och stark hembygdskänsla. Sin ”riktiga” ateljé har han i ett torp i
Östra Ämtervik men idag träffas vi vid köksbordet där hemma, utanför ligger vidsträckta fält.
Henric har bland annat fått sin konstnärliga grund på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1999-02) och på Konsthögskolan Valand i Göteborg
där han var klar med sin magisterexamen i Fri konst 2005. Bror Hjortstipendiet för unga tecknare som Henric fick 2003 var starten för en period med mycket tecknande.
Bland annat en serie bilder som han tecknat till folkmusik. Själv spelar han dragspel och är en av tenorstämmorna i Sunne kyrkokör.
Henrics senaste offentliga uppdrag var verket ”I ett hus vid skogens slut” som kom på plats 2016 i ett väntrum i det nya operationshuset på Centralsjukhuset i Karlstad.
Sedan januari 2017 undervisar Henric på Kyrkeruds folkhögskola i grafik, skulptur och teckning. Det är inget nytt för honom att undervisa, under ett antal år var han ansvarig för kursen skissteknik 1 på Karlstads universitet.
Just nu arbetar Henric med verket ”Allt mellan himmel och jord”. Han hämtar ett knyte och vecklar upp, fram kommer ett organiskt moln snidat i lind.
Beroende på från vilket håll du tittar så förändras formen, det lockar till beröring. Till molnet hör en lång späd stege, den väcker frågan, räcker stegen till för att vi ska nå vårt mål?
Verket kommer att medverka i en performance med ”Jordensalt” (Jenny Davidsson dansare, Hans Kvarnström präst) i början av hösten 2017.
Hur kommer det sig att du börjat snida i trä?
- Bakgrunden är en resa till Irland för några år sedan. Där fanns massor med Lunnefåglar. Min sambo Lena blev förtjust och ville köpa en souvenir föreställande en Lunnefågel.
Nej, men en sådan kan jag göra! svarade jag. Men det visade sig att det inte var så lätt.
Nu finns emellertid fågeln, snidad i päronträ med titeln ”Ära vare Gud i höjden denna har jag gjort i slöjden”, på hedersplats i vardagsrummet och Henric har fortsatt att snida.
Hur skulle du beskriva ditt skapande?
- I mitt skapande är naturen och musiken ständigt närvarande. Tematiken moln och öar återkommer, där finns ju också formmässiga likheter. Med min konst hoppas jag kunna sprida värme och föra tankarna mot det ljusa och mirakulösa i tillvaron - även om livets vägar ofta upplevs som slingriga. Konsten befinner sig i skärningspunkten mellan himmel och jord, det finns en andlig koppling.
Ur en gammal förbandslåda plockar Henric upp former som väcker nyfikenhet, de är tillverkade i lera, kanske kommer formerna att snidas i trä så småningom och sättas samman till ett stort verk…
21 juli 2017
text och foto: Annika Eriksdotter
