Ateljébesök hos Karin Lööf, Karlstad
I bostadsområdet Råtorp i Karlstad har Karin Lööf sin ateljé och bostad.
ateljén hemma på gården stod klar 2001.
Redan i de stora fönstren ut mot gatan kan vi se keramiska former och nyanser.
I bostadshusets källare finns också ett rum som används som ett litet galleri. Karin Lööf har sin grund från Konstindustriskolan, idag HDK, högskolan för design och konsthantverk. Sedan sin masterexamen där, 1981,
har hon arbetat med stengodsleran som sitt material. Genom åren har hon haft sin ateljé och verkstad på olika adresser i Karlstad bland annat på Strandvägen.
Många är vi som känner igen Karins stora drejade fat. I sprejskåpet har de fått lager på lager av glasyrer.
Väl brända träder olika mönster och djup fram, beroende på ljus och betraktarens vinkel är mönstren föränderliga och levande.
I Karins produktion finns också reliefer, ansikten med olika uttryck.
Hennes senaste offentliga verk från 2016 kan ses i kvarteret Hattmakaren HSB i Haga, Karlstad.
Fyra entréer representeras av de fyra årstiderna. Varje kakelvägg visar en årstid i form av ett träd.
Just nu förbereds arbetet med skapande skola projekt. Hon möter både förskolebarn och åk 7 elever.
Högstadieeleverna får närma sig självporträttet, ”Mitt lilla face och jag”, genom Matisse och Modiglianis bilder.
Med förskolebarnen arbetar hon med collage på temat ”Slott”, motiv tas fram genom ordkartor.
I höst bär det av till Japan och Tokyo för en utställning tillsammans med keramikerna och syskonen Anders och Lena Fredholm. Det är andra gången som trion ställer ut där.
Karin berättar att man i Japan har ett annat förhållningssätt och en verklig respekt för hantverkskunnandet. Det är också intressant att få ta del av hur själva utställningsförfarandet
går till med oerhört noggranna förberedelser.
Innan jul blir det ett par julmarknader men först Värmlands konstförenings Höstsalong på Kristinehamns konstmuseum med vernissage 30 september.
Hur skulle du beskriva ditt arbete med stengodsleran?
- Jag har varit fast i leran i över 35 år, den har oändliga möjligheter…
17 september 2017
Text och foto Annika Eriksdotter
ateljén hemma på gården stod klar 2001.
Redan i de stora fönstren ut mot gatan kan vi se keramiska former och nyanser.
I bostadshusets källare finns också ett rum som används som ett litet galleri. Karin Lööf har sin grund från Konstindustriskolan, idag HDK, högskolan för design och konsthantverk. Sedan sin masterexamen där, 1981,
har hon arbetat med stengodsleran som sitt material. Genom åren har hon haft sin ateljé och verkstad på olika adresser i Karlstad bland annat på Strandvägen.
Många är vi som känner igen Karins stora drejade fat. I sprejskåpet har de fått lager på lager av glasyrer.
Väl brända träder olika mönster och djup fram, beroende på ljus och betraktarens vinkel är mönstren föränderliga och levande.
I Karins produktion finns också reliefer, ansikten med olika uttryck.
Hennes senaste offentliga verk från 2016 kan ses i kvarteret Hattmakaren HSB i Haga, Karlstad.
Fyra entréer representeras av de fyra årstiderna. Varje kakelvägg visar en årstid i form av ett träd.
Just nu förbereds arbetet med skapande skola projekt. Hon möter både förskolebarn och åk 7 elever.
Högstadieeleverna får närma sig självporträttet, ”Mitt lilla face och jag”, genom Matisse och Modiglianis bilder.
Med förskolebarnen arbetar hon med collage på temat ”Slott”, motiv tas fram genom ordkartor.
I höst bär det av till Japan och Tokyo för en utställning tillsammans med keramikerna och syskonen Anders och Lena Fredholm. Det är andra gången som trion ställer ut där.
Karin berättar att man i Japan har ett annat förhållningssätt och en verklig respekt för hantverkskunnandet. Det är också intressant att få ta del av hur själva utställningsförfarandet
går till med oerhört noggranna förberedelser.
Innan jul blir det ett par julmarknader men först Värmlands konstförenings Höstsalong på Kristinehamns konstmuseum med vernissage 30 september.
Hur skulle du beskriva ditt arbete med stengodsleran?
- Jag har varit fast i leran i över 35 år, den har oändliga möjligheter…
17 september 2017
Text och foto Annika Eriksdotter
