Thomas Christensson
FörfallenAteljébesök hos Thomas Christenson, Karlstad
I början på 1990 talet gick Thomas på Kyrkeruds folkhögskola och sedan på Gerleborgsskolan. Han kommer ihåg sin första utställning hos Staffan Jofjell i Ransäter sedan dess har det blivit många utställningar. 2015 ställde han ut på Sandgrund Lars Lerin, hösten 2017 medverkade han i TV programmet ”Lerins lärlingar" som gästlärare. ”Det var nervöst innan men jag fick bra kontakt med deltagarna så de blev avslappnat och givande”.
Hur skulle du beskriva din konst?
”Det viktigaste jag vill få fram är rörelse men också det vackra. Jag använder mig ofta av hästen som motiv, den uttrycker både styrka och skörhet.” På ett staffli står ett självporträtt i kol. Thomas berättar att han såg sin spegelbild i fönstret ut mot korridoren, ”de starka skuggorna gjorde att jag upptäckte något nytt i mitt ansikte, vem är den där människan egentligen” och han började teckna. ”När man sitter i ateljén kan man känna sig lite avskärmad från yttervärlden. Jag sitter i min skaparvärld och tankarna går…”.
Just nu arbetar Thomas inför en kommande separatutställning på Galleri Bergman i Karlstad. Fram till januari 2019 ska han skapa cirka 25 nya målningar och teckningar. Parallellt pågår också tankarna inför en eventuell utställning på Tjolöholmsslott. Utgångspunkten där är en resa som Thomas och hans syster tillika fotograf Jenny Christenson gjorde i augusti 2017. De reste till USA, Arizona, där träffade de volontärer som tog dem med ut i en sagolik natur med vilda mustanger. En dröm såklart för Thomas som verkligen tycker om hästar och det vackra.
2 maj 2018
Annika Eriksdotter
Text och foto
Ulrika Skoog
FörfallenAteljébesök hos Ulrika Skog, Karlstad
På Zakrisdalområdet, 100 meter från kkv - konstnärernas kollektiv verkstad i värmland, ligger Ulrika Skogs ateljé.
under sommaren har ulrika renoverat ateljéns uterum som nu är en fin utställnings- och arbetsplats med fantastiskt ljus.
När vi ses har en konstförening från Gullspång precis varit på besök. Gruppen på 37 personer tittade runt i ateljén och som även fick en rundvisning på KKV där Kristin Andreassen och Niki Merimaa visade kollektivets verkstad.
Att ta del av Ulrikas stengodsskulpturer och former tar dig med på en resa som innehåller både djupt allvar och lekfullhet.
Hon är nyfiken på olika material och kan mixa till exempel rostiga skrotdelar med stengodslera eller varför inte ’förvandla’ keramik till att se ut som brons eller gammalt järn.
Kunskapen att göra detta har hon bland annat fått från sin Hantverkstekniska utbildning i Ransäter och genom flera års experimenterande.
Som så många andra konstnärer med sina rötter i Värmland har hon också gått på Kyrkeruds folkhögskola.
Som ett exempel på vad Ulrika tillverkat i trä kan nämnas kakelugnar i full skala. Du kan inte elda en brasa i kakelugnen men väl levande ljus (godkänd av brandingenjör). Genom en vridplatta kommer du åt baksidan som bjuder på en rymlig förvaringsplats.
Med andra ord en perfekt stilfull möbel i ett hem utan kakelugn och med bristfällig förvaring.
Hur skulle du beskriva din konst?
- Den uttrycker känslor från svartaste natt till det mest ’hoppitossigaste’ som finns. Mina mer allvarliga skulpturer är en reaktion på samhället och omvärlden och handlar om människans mindre smickrande egenskaper. Brist på kärlek och empati.
Jag jobbar också med människans olika roller, med till exempel masker och höga hattar i stengodslera.
Hästen är en ständig ’huvudperson’ på kavaletten och den har följt mig i alla uttryck sedan barndomen.
Kanske beror det på att jag växte upp på landet i Årjäng och familjen har haft hästar sedan jag var liten.
Hästen uttrycker så mycket, styrka, tillit men är även ett fantastiskt vackert djur. Jag arbetar ofta med formtagning och utifrån formen kan jag göra flera versioner från samma utgångspunkt.
Ofta och gärna arbetar jag med vedeldat och raku, där det råa godset får ta plats.
Just nu varvats arbetet i ateljén med slöjdlärarjobbet på Kronoparksskolan, en skola där också den konstnärliga processen får ta plats. I dagarna har Årjängskommun för tredje året i rad köpt in en hästskulptur till kommunens Näringslivspris.
I somras deltog Ulrika på en Konstfestival på Läsö, Danmark, hon ställde ut i Östra flygeln på Alsters herrgård, Karlstad, medverkade på en Skördefest - Konstnatt på Öland.
Nästa sommar väntar en utställning på Galleri Naturnära i Torsby.
Vad som händer innan dess får vi se, det pågår en ständig kreativ process.
27 september 2017
Text och foto Annika Eriksdotter
Karin Lööf
FörfallenAteljébesök hos Karin Lööf, Karlstad
ateljén hemma på gården stod klar 2001.
Redan i de stora fönstren ut mot gatan kan vi se keramiska former och nyanser.
I bostadshusets källare finns också ett rum som används som ett litet galleri. Karin Lööf har sin grund från Konstindustriskolan, idag HDK, högskolan för design och konsthantverk. Sedan sin masterexamen där, 1981,
har hon arbetat med stengodsleran som sitt material. Genom åren har hon haft sin ateljé och verkstad på olika adresser i Karlstad bland annat på Strandvägen.
Många är vi som känner igen Karins stora drejade fat. I sprejskåpet har de fått lager på lager av glasyrer.
Väl brända träder olika mönster och djup fram, beroende på ljus och betraktarens vinkel är mönstren föränderliga och levande.
I Karins produktion finns också reliefer, ansikten med olika uttryck.
Hennes senaste offentliga verk från 2016 kan ses i kvarteret Hattmakaren HSB i Haga, Karlstad.
Fyra entréer representeras av de fyra årstiderna. Varje kakelvägg visar en årstid i form av ett träd.
Just nu förbereds arbetet med skapande skola projekt. Hon möter både förskolebarn och åk 7 elever.
Högstadieeleverna får närma sig självporträttet, ”Mitt lilla face och jag”, genom Matisse och Modiglianis bilder.
Med förskolebarnen arbetar hon med collage på temat ”Slott”, motiv tas fram genom ordkartor.
I höst bär det av till Japan och Tokyo för en utställning tillsammans med keramikerna och syskonen Anders och Lena Fredholm. Det är andra gången som trion ställer ut där.
Karin berättar att man i Japan har ett annat förhållningssätt och en verklig respekt för hantverkskunnandet. Det är också intressant att få ta del av hur själva utställningsförfarandet
går till med oerhört noggranna förberedelser.
Innan jul blir det ett par julmarknader men först Värmlands konstförenings Höstsalong på Kristinehamns konstmuseum med vernissage 30 september.
Hur skulle du beskriva ditt arbete med stengodsleran?
- Jag har varit fast i leran i över 35 år, den har oändliga möjligheter…
17 september 2017
Text och foto Annika Eriksdotter
Ateljébesök hos Henric Westlund, Ransäter
Det är med andra ord en by fylld av musik, konst, politik och stark hembygdskänsla. Sin ”riktiga” ateljé har han i ett torp i
Östra Ämtervik men idag träffas vi vid köksbordet där hemma, utanför ligger vidsträckta fält.
Henric har bland annat fått sin konstnärliga grund på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (1999-02) och på Konsthögskolan Valand i Göteborg
där han var klar med sin magisterexamen i Fri konst 2005. Bror Hjortstipendiet för unga tecknare som Henric fick 2003 var starten för en period med mycket tecknande.
Bland annat en serie bilder som han tecknat till folkmusik. Själv spelar han dragspel och är en av tenorstämmorna i Sunne kyrkokör.
Henrics senaste offentliga uppdrag var verket ”I ett hus vid skogens slut” som kom på plats 2016 i ett väntrum i det nya operationshuset på Centralsjukhuset i Karlstad.
Sedan januari 2017 undervisar Henric på Kyrkeruds folkhögskola i grafik, skulptur och teckning. Det är inget nytt för honom att undervisa, under ett antal år var han ansvarig för kursen skissteknik 1 på Karlstads universitet.
Just nu arbetar Henric med verket ”Allt mellan himmel och jord”. Han hämtar ett knyte och vecklar upp, fram kommer ett organiskt moln snidat i lind.
Beroende på från vilket håll du tittar så förändras formen, det lockar till beröring. Till molnet hör en lång späd stege, den väcker frågan, räcker stegen till för att vi ska nå vårt mål?
Verket kommer att medverka i en performance med ”Jordensalt” (Jenny Davidsson dansare, Hans Kvarnström präst) i början av hösten 2017.
Hur kommer det sig att du börjat snida i trä?
- Bakgrunden är en resa till Irland för några år sedan. Där fanns massor med Lunnefåglar. Min sambo Lena blev förtjust och ville köpa en souvenir föreställande en Lunnefågel.
Nej, men en sådan kan jag göra! svarade jag. Men det visade sig att det inte var så lätt.
Nu finns emellertid fågeln, snidad i päronträ med titeln ”Ära vare Gud i höjden denna har jag gjort i slöjden”, på hedersplats i vardagsrummet och Henric har fortsatt att snida.
Hur skulle du beskriva ditt skapande?
- I mitt skapande är naturen och musiken ständigt närvarande. Tematiken moln och öar återkommer, där finns ju också formmässiga likheter. Med min konst hoppas jag kunna sprida värme och föra tankarna mot det ljusa och mirakulösa i tillvaron - även om livets vägar ofta upplevs som slingriga. Konsten befinner sig i skärningspunkten mellan himmel och jord, det finns en andlig koppling.
Ur en gammal förbandslåda plockar Henric upp former som väcker nyfikenhet, de är tillverkade i lera, kanske kommer formerna att snidas i trä så småningom och sättas samman till ett stort verk…
21 juli 2017
text och foto: Annika Eriksdotter
